Tidsperspektiv
För 8 år sedan ärvde jag en matta. Det är det enda jag har ärvt i mitt liv än så länge, vilket innebär att jag har haft tur. Jag tyckte inte att den var speciellt vacker när jag fick den men idag är den det! Alltså är det åtta år sedan min mormor dog. Fina, fina Gun.
För 5år sedan avslutade jag sommaren på sjukhus efter att ha dragit på mig en typ av scharlakansfeber som mest drabbar asiatiska pojkar i sexårsåldern (Kawasaki)...Hur? I september samma år fick vi tillskott i familjen Gustafson, då lilla Kawasaki (japp, därav namnet!) flyttade in.
För 4år sedan var det dags att lämna Villastan för att pröva mina vingar på okänd mark, det bar av till engelska skolan och jag insåg att glos-tragglandet från mellanstadiet inte skulle hjälpa mig få nobelpris i litteratur. Jag började läsa franska och utvidgade mitt kontaktnät, jag tog ett uppehåll ifrån paddlingen som jag sysslat med ett antal år och spenderade eftermiddagarna i stallet.
För 2år sedan blev jag ordförande i Järfälla Ryttarförenings BUS (barn-& ungdomssektion) samt Vice ordförande och sekreterare i skolans elevråd.
För 1år sedan fick jag ett "Academic Award" i bild och klarade av skolåret trampandes vatten, det går inte att köra 110% för länge, då går en in i väggen. Jag tjänade även jag mina första egna pengar efter att ha jobbat i köket på Mocco och åkte på ridläger och träffade på världens härligaste människor på andra sidan atlanten. (sorry guy's I know you don't understand even a percentage of whats written above...)
För 10 månader sedan satte jag mig för första gången bredvid vad som skulle komma att bli en av mina allra bästa vänner. Min kära mentor kom tillbaks och trots nya klasser kändes det ganska bra, men jag saknade något i min vardag som jag inte kunde sätta fingret på, jag var ofullständig.
För 5 månader sedan var det jullov, och jag var ungefär lika trasig som en ikeabyggsats, än en gång fick jag påminna migsjälv om att jag inte kan mer än mitt bästa och att det räcker gott och väl, beslutsångesten inför framtiden hade börjat gro!
För 4 månader sedan tog jag mig äntligen tid att ta upp paddlingen igen efter ett minst sagt rejält uppehåll.. Varför hade jag inte gjort det tidigare? trots att inomhusträningarna mestadels bestod av basket, fys, basket, styrka, basket och lite mer basket kände jag för första gången på länge att jag hittat hem igen! Tack alla fantastiska SPK människor, stora som små!
För 2 månader sedan fick jag börja övningsköra, jag har inte gjort det ännu men känslan att få göra något är obeskrivbar, frihet!
Förra veckan var fantastisk, på sju dagar hade jag fyra paddeldagar, två ridpass (varav ett helt fantastiskt), en långhelg spenderad med trevligt sällskap (och lite skolböcker) samt årets första glass-promenad hem från skolan.
I måndags lämnade in min gymnasieansökan, Idag hade jag två prov/redovisningar som jag fick högsta betyg på samt ett tredje toppresultat på nationella i kemi, om 15 dagar är det bal och min "graduation" närmar sig med stormsteg, jag kan räkna mina skoldagar på händerna, det blir med sckräckblandad förtjusning jag säger hejdå till IES, om 3 månader sätter jag min fot i franska skolans lokaler, då är det skolstart och ett nytt kapitel börjar, jag blir minst igen och det ska nästan bli lite skönt..
Jag kan ärligt säga att jag är lycklig just nu, det enda jag saknar är någon som kan läsa bruksanvisningen och snickra ihop ikeabyggsatsen, sedan är jag också hel. Jag fruktar inte framtiden utan är mest nyfiken hur långt jag kommit och vart jag är om 1,2,4,5,8 och 10 år.