En liten reflektion...
Jag har gått upp i vikt ja, och är idag antagligen inom spannet för normalvikt,vilket jag idag enbart ser som något positivt men var livrädd för då. Men det lilla jag vunnit i vikt går inte att jämföra med allt jag vunnit på andra plan, det som kallas livet. Idag har jag en fullt fungerande kropp med allt vad det innebär, jag kan skratta hjärtligt och innerligt och jag vet vad lycka är! Idag tränar jag för att det är kul och inte för att jag måste och jag har även upptäckt glädjen i att springa igen! Jag blir frustrerad när jag står och stampar på samma ställe för jag tycker mig redan ha missat tillräckligt.. Jag älskar mina två sporter och hur väl de kompletterar varandra. Hållningen från ridningen stärker min teknik i paddlingen (även om den fortfarande har en del brister) och ryggstyrkan jag byggt upp från paddlingen hjälper mig något enormt i ridningen!
Idag orkar jag engagera mig i frågor jag brinner för såsom djurhållning, jämställdhet och miljö och jag ryter ifrån när någon tränger sig i busskön (särskilt om de tränger sig före någon äldre som behöver få plats och helst även sittplats). Jag är inte längre livrädd för nya livsmedel utan snarare nyfiken på vad butikerna har att erbjuda! Idag kan jag göra medvetna val som involverar min kost och mathållning utan att min familj behöver oroa sig. Idag kan jag vara spontan! Jag låter inte längre maten styra mitt liv, nu får livet styra maten..
Och kanske bäst av allt.
Idag är jag, jag.
