Ett ömsesidigt hamrande
Det är omöjligt att undgå alla de ideal som vi undermedvetet matats med sedan den dag vi lämnade BB. Men istället för att fortsätta må dåligt över de osunda och för många ouppnåeliga ideal som vi ständigt matas med bestämde jag mig nyligen för att acceptera det faktum att de finns. Med det sagt menar jag inte att jag över en natt gick från att vara vår tids största normkritiker till att sluta bry mig, det vore både bisarrt och olikt mig.
Jag kan snarare säga att jag bestämde mig för att den viktigaste personen i mitt liv var jag och att jag aldrig skulle varken må bättre eller bli en bättre människa genom att försöka behaga någon annans syn av vad skönhet eller framgång är. Jag började lyssna inåt och förstod på en gång att jag länge hållit på att kväva en del av mig som faktiskt behövde få chans att gro. Min kreativa sida. I samma veva slutade jag googla saker som "spring milen på 40 min på en månad" och "hur blir man så effektiv som möjligt" för även om jag älskar löpning och känslan att bocka av ett prestationsmål så vet jag att många av mina prestationer inte handlar om självförverkligande utan om vad jag tror att samhället förväntar sig av mig. Det är ju inte dit jag vill, alla som känner mig väl vet att jag i grund och botten är en väldigt trygg person. Att mitt kall i livet är att få andra att våga lyssna på och förverkliga sig själva och att sprida hållbara, sunda levnadsvanor. Inte att bygga om min kropp till en effektiviseringsmaskin som max kommer hålla i några år. Det vet jag redan hur man gör.
Åter till ämnet. När jag bestämde mig för att jag var den viktigaste personen i mitt liv bestämde jag även att det fick vara slut på det ömsesidiga hamrandet, det var ju aldrig hos mig felet låg. Det är så lätt att trollbindas av alla osunda och ouppnåeliga ideal och tro att man hela tiden måste släta ut de sidor hos sig som skaver lite. Men så fort man slipat ned och slätat ut något kommer ramen tightas till och istället klämma på ett nytt ställe. Ibland är det helt enkelt lättare, eller åtminstone bättre att skrädda om kostymen istället för att omforma dess bärare.
